Med en väldig fart;)

Ikväll tog jag min första injektion för denna gången och skall ta en varje kväll tills på Tisdag då jag skall upp till mottagningen och ta blodprover och ant ett ultraljud. Dom sa att eftersom det bett så bra med hormonerna sist så vill dom kolla innan denna gång så kanske jag slipper gå lika länge. Känns skönt om det skulle vara på det sättet för mår inte alls bra denna gång, har nog fått varenda biverkning som man kan få...
Har inte haft ork till något, är rena kaoset här hemma, tvätten som D tvättade i Måndagskväll ligger fortfarande kvar i Ikea kassarna och det är så dammigt här hemma så jag till och med går omkring och nyser. Men har helt enkelt ingen ork alls..... Men hoppas att det blir lite bättre nu när jag går på semester på Söndag morgon:)
Skall bli underbart att i allafall slippa tänka på jobbet under ca 4 veckor.

S har börjat skolan igen, han började 9:an nu och jag sitter och undrar var alla år tog vägen någonstans, tycker ju inte det var länge sedan jag skolande in han på dagis ju. Det går alldeles för fort tycker jag:)

Nu blir det sängen här hemma är trött!

Sovgott

Jobbigt

Just nu känns bara denna hormonbehandling jobbig, mår varken bra psykiskt eller fysiskt.
Men jag försöker ta en dag i taget för skulle det lyckas är det värt varenda sekund av detta.
Kommer in och skriver mer när jag är lite piggare.
Kramar till er

Berg och dalbana

Igår fredag så skulle vi åka ner till stan jag och Samuel för att möta David efter jobbet och gå på kulturkalaset, men precis när vi skulle gå ringde telefonen och jag hörde min chef i andra änden. Det slutade med att jag blev inbeodrad att jobba natten så det var bara att ringa David och säga att jag går och lägger mig istället. Mitt humör var inte på topp kan jag tala om.
Men vi åkte ner i morse och gick omkring en stund.

Känns som humöret åker berg och dalbana, ena stunden glad, sen helt plötsligt exploderar jag för ingenting. Räcker att någon tittar på mig så blir jag skogstokig och har lust att klappa till personen och ibland gråter jag.
Jag har full förståelse för dom som inte orkar gå igenom dessa hormonbehandlingar mm för det är inget lätt historia. Nerverna sitter utanpå om dom ens finns kvar.
Tycker lite synd om David och Samuel som inte fattar nåt...Dom ser ut som levande frågetecken emellanåt:)
Mycket tankar och känslor som kommer fram.
Jag vill verkligen ha ett barn med min älskling, han skulle bli världens bästa pappa. Men samtidigt så kommer tankarna, tänk om det inte kommer fungera.
Sista försöket vi gjorde lyckades ju och jag kommer fortfarande ihåg glädjen när vi tog testet på morgonen och det visade "positivt". Hade lust att gå ut på balkongen och skrika ut det över hela torget:)
Sen bara allt drogs ifrån oss och jag kommer knappt ihåg dom första dagarna efteråt, vet att jag bara grät och att jag såg höggravida eller bebisar överallt.
Det kändes som ett hån hade varit bättre att det visat negativt från början. Skulle självklart blivit ledsen då med men inte på det här sättet som jag kände.
Ja nu får vi väl hoppas att det blir bra.... Måste försöka tänka positivt även om det är svårt ibland.

Nu blir det sängen här, skall gå på och jobba imon kväll igen och innan dess skall jag försöka få städat här hemma.
Natti natti sovgott

Tillbaka igen efter ett lång uppehåll

Tillbaka igen, har inte haft någon större lust att skriva på ett bra tag men nu känner jag att jag vill och behöver få skriva av mig.
Första IVF försöket lyckades ju inte sedan gjorde vi ett till i mars och det slutade tyvärr med ett missfall:(
Men nu är vi igång igen och jag har börjat min hormonbehandling idag i form av nässpray!
Det känns bra att börja igen men samtidigt lite jobbigt eftersom det slutade som det gjorde sist.
Men vi tar nya tag och ser framåt, men kommer inte ropa hej förrän det gått ett tag denna gång om det skulle vara så att det sätter sig....

Återkommer när jag har lite mer att skriva!
Önskar er en fin kväll och va rädda om er där ute...

Kram

Jag och min goa son i London i somras